fredag 17 augusti 2007

Happy Hedlin!


Efter fyra dags med vila från löpningen så kändes det redan som jag blivit lite försoffad.
Hela veckan har egentligen varit skit.
Det började i tisdags morse när snickaren totaldissade min egenhändigt ihopsatta limträbalk jag var så stolt över. Ca 5000:- fattigare kommer jag att bli. En utgift jag INTE räknat med.
Nästa smäll var när telefonen ringde igår.
- Hej, vi skulle lämna av en granitskiva hos dig.
- Ja, va kul!
- Kan vi bara lämna den på uppfarten?
- Nä den ska ju bäras in?
- Nej nej, sånt gör inte vi... (Sa han surt)
- Jag har betalat för detta (sa jag och trodde att det skulle lösa sig)
- Nä, det där får du ta med kvik. Vi gör inte såna grejer.
Idag fick jag iaf bänkskivorna avställda i carporten.
Känns ju lite sådär att ha nästan 30 000:- stå öppet i carporten.
Iofs så vägen de ju över 300 kg så det är väl inte så lätt att knycka dem.
Nåja... veckan har ju varit lite sådär som sagt.
När jag kom hem så damp jag ner med en stor suck i soffan.
Startade datorn, läste några bloggar, spelade lite schack och besvarade några mail.
Kvällen hade nog fortsatt så om jag inte tagit mig i kragen.
Nåja, jag masade mig ut till startplatsen utan den minsta aning om vilken runda jag skulle ta idag.
Jag värmde upp riktigt bra för en gång skull...
rundan blev längre och längre....
Tanken var att vika av vid Storkiosken, men jag kände mig så pass pigg, så det var bara att löpa vidare. nästa tanke var att springa kortaste vägen hem och strunta i Klackberg. När jag var vid Klackbergskorset kände jag mig fortfarande pigg.
Sagt och gjort, jag hade ingenting att förlora!
Jag sprang ner mot Klackberg trots att jag visste att backarna där är ganska jobbiga.
Magen spökade lite, men annars var det en helt underbar runda som slutade på 13,3 km.
Nästan lika långt som rundan från jobbet!
Sträcka: 13,3 km
Tid: 1:13:01
Snittpuls: 173
Maxpuls: 182
Kcal: 1154
min/km: 5:29
minuttiden ser ju väldigt bra ut jämfört med rundan från jobbet. men det är inte alls lika många och jobbiga backar här.

1 kommentar:

Jonas Mattisson sa...

Imponerande tempo för en så lång sträcka det ändå blev. Själv lyckas jag nästan aldrig springa mer än vad jag tänkt från början burkar bli kortaste vägen hem om jag inte bestämmt mig iförväg.