Cykelvasan 2013

Dagen började väldigt bra. Jag Mattias Åslund och Micke Carlsson från Bålsta hade åkt upp dagen innan med husvagn och hittat ett fantastiskt ställe att campa på hos Mickes dotter i Bonäs. Jag var lite orolig för hur sömnen skulle bli i en husvagn, men det visade sig vara en obefogad oro. jag sov som ett barn! På lördag morgon vaknade jag utvilad och med en bra känsla i kroppen. efter att ha fått skjuts de nio milen till Sälen lastade vi ur hojarna och begav oss till starten. där upptäcker jag att framgaffeln har sjunkit och är i nedersta läget. inte mycket att göra något åt, jag får ta tag i det vid första kontrollen där det ska finnas hjälp att få. jag får försöka överleva utan dämpning den första milen. det är ju trots allt mycket asfalt. När det var min tur att starta kändes allt väldigt bra trots debaclet med cykeln. Pigga ben uppför den tre kilometer långa backen. Vid första kontrollen i Mångsbodarna kändes allt kanon. Jag höll ett vettigt tempo och var riktigt på hugget. Av bara farten glömde jag att leta rätt på någonstans att få hjälp med cykeln. Den andra kontrollen vid Evertsberg kändes också riktigt bra.  När jag skulle cykla uppför den första backen efter kontrollen så högg det till i båda benen och krampen var ett faktum. Det var ändå inte så illa så att jag inte kunde åka vidare. Efter att lidit mig igenom sträckan efter Evertsberg med krampande ben så kom äntligen Oxberg där jag skulle få de hett efterlängtade saltgurkorna och även få tag i någon som kunde titta på hojen. Saltet i gurkorna var otroligt viktigt för mina krampande ben! Döm om min förvåning när saltgurkorna var slut! Inte en endaste lite gurksnutt fanns att uppbringa! 
Jag sprang in bakom borden och letade men blev utmotad efter ett tag. Jag gick bort till sjukstugan för att be om salttabletter, men även det var lönlöst. Till slut gick jag upp till restaurangen och stal ett saltkar för att sedan blanda till en saltvattensgrogg. Detta hjälpte föga och jag fick se mig besegrad på saltgurkefronten. Jag gick istället till de tekniker som fanns på plats för att där försöka få ordning på den trilskande framgaffeln. Efter att ha köat i, vad som kändes som en evighet, så kom jag äntligen fram till en gubbe som inte alls var sugen på att hjälpa mig. - Den där är ju trasig, jag kan inte gör någonting, fick jag till svar. Han hade säkert rätt men det var lite surt att ha tappat mycket tid på att leta gurkor och sedan inte heller få hjälp med cykeln!
Jag fick helt sonika fortsätta med krampande ben och trasig cykel till nästa kontroll vid Hökberg. Minsta lilla kulle var tvunget att övervinnas gående då krampen slog till med obönhörlig kraft så fort jag tog i minsta lilla. Vid Hökberg var det glada funktionärer som dessutom hade rejält med saltgurka! Jag svepte ett tjugotal små gurkor och kände kraften komma tillbaka i kroppen. Saltgurka må vara ett mirakelmedel för kroppen, men mot trasiga framgafflar hjälper det inte! Detta gjorde inte så mycket, nu var iaf kroppen okej! Jag tog dock det säkra före det osäkra och sprang med cykeln uppför backarna. Nedför stod jag på så mycket jag orkade. Rädslan för de steniga nedförsbackarna stängde jag ute trots att jag såg flera människor som hade vurpat illa. I Eldris stannade jag en kort stund för att kissa och äta mer saltgurka. Resten av loppet höll jag god fart och jag avsluta bra!

Mina reskamrater hade varierad framgång. Mattias Åslund hade bra flyt i körningen och hade egentligen inga problem med vare sig kramp eller annat. Han verkar ha en bra teknik som gör att han kör ekonomiskt. 
Micke Carlsson hade om möjligt ett ännu värre lopp än jag! Han fick kramp redan efter 12 km och fick även punktering två gånger. Till råga på allt elände så ramlade han och blev överkörd. Han var inte helt nöjd efteråt och flaggade för att detta var första och sista gången han ställde upp på dylika dumheter. Jag tror dock att han kommer stå på startlinjen även nästa år.
På lördag kväll grillade vi gott och passade även på att gå över till de trevliga ägarna till huset där vi campade utanför. Klockan blev 4 på morgonen innan vi kom i säng med bultande huvuden och med kroppar fulla av Ardbeg och Minttu!

Vad har jag lärt mig på detta då, frågar du? 
1. Jag ska definitivt ta med mig extra saltgurka nästa gång. 
2. Jag ska se till att cykeln är etthundra procent körklar.
3. Jag ska träna mer än de 3,5 milen innan.
4. Jag ska också ta med två extraslangar ifall oturen är framme. 
5. Jag ska lära mig rätt teknik för att cykla uppför och nedför!

Tiden på loppet blev blygsamma 5 timmar och 18 minuter. För att straffa mig själv ytterligare så tog jag cykeln hem de 8 kilometrarna till husvagnen.