Söderbärkemöljan

Varje år så arrangera den lilla byn Söderbärke utanför Smedjebacken en lite festival som de kallar Söderbärkemöljan.

Jag är inte riktgit säker på vad den går ut på, men det är de vanliga prylarna med marknadsstånd och annat.

Min kollega och jag var tillfrågade om vi inte ville var amed och ro kyrkbåt i någon slags stadskamp mellan Söderbärke och Fagersta.

Utan att ha en aning om hur detta skulle gå till så gick vi naturligtvis med på detta.

När vi kom dit såg vi jättestora ekor med plats för 12 och tanken var att vi skulle ro dessa jätte-ekor ca 800 meter.

Naturligtvis hade Söderbärkingarna en egen båt som de skulle tävla mot oss.

Starten ljöd och vi rodd för glatta livet. Det var inte alldeles lätt och det var viktigare med rätt rytm än ren och skär råstyrka.

När väl tävlingen var i gång så glömde man naturligtvis detta och alla rodde som om de hade eld i händerna.

Efter jämn kanp så lyckades vi vinna mot hemmalaget och vi fick applåder och diplom för detta.

Detta var dock inte det enda jag fick!

När vi kom i mål hade jag 5 blåsor i händerna...

Det var nog ingen bra idé att blåhålla i åran!

Väl hemkommen så fick jag besök av min mor, syster och systersonen på 3 år.

Mamma började naturligtvs jobba som vanligt med saker som borde göras i hemmet men som av olika anledningar inte blivit gjort.

Lite senare kände jag att det började suga i löpartarmen och jag begav mig ut på den numera vanliga milrundan.

Jag kände mig ganska fräsch, men vaderna gjorde mer ont än vanligt och jag valde därför att ta det lite lugnt den första biten innan jag blivit riktigt varm.

Smärtan i vaderna gav inte med sig förräns halva sträckan var sprungen och jag fick en ganska dålig tid på 55.10

Denna sträcka har jag sprungit på ca 52 minuter så jag hoppas att detta var en engångsföreteelse.

Nu ska jag vila från löpningen i morgon, för att ta nya tag i övermorgon.