Bergström

I går ringde Bergström...
Vem är då Bergström?
Jo Bergström är en gammal kompis från Kungsör som jag inte hört något av sedan en "klassreunion" för något år sedan.
Innan det så var det väl säkert tio år sedan vi pratades vid.
Nu ringde han iaf igår och önskade lycka till på maran.
Han hade googlat mitt namn och sett att jag bloggar.
I samma andetag så nämner han att även han har börjat springa.
Vi har tydligen följts åt i träningen, han började för ca ett år sedan. som jag.
Han sprang även Götelaborgsvarvet. Som jag.
Han sprang varvet på ca två timmar. Som jag.
Han har ingen kontakt med gamla klasskamrater. Som jag.

Sist vi sågs så var han rätt så överviktig och var väl kanske lite allmänt nere.
Nu hade han fått nog av för mycket mat och bestämt sig för att börja springa.
När jag kollade fotografierna från varvet så tror jag nog att han gått ner minst 15 kilo. På ett år alltså.
Kul när folk gör bra val!

När man pratar efter en tids uppehåll så lovar man ju att man ska hålla kontakten osv...
Detta brukar nästan aldrig ske.
Men varför är det så?
Det är klart det är lätt att bara sätta sig i soffan framför tv:n. men det är ju lika lätt att ta upp luren och slå en signal?
Vi lovade iaf varann att slå följe till Halvmaran i Stockholm i september.
Så nu är det på pränt och jag vet att du läser detta så då är det väl nästan lika bra att anmäla sig så snart det bara går!

Fordmilen som Bergström nämnde är jag riktigt sugen på.
De ska tydligen lotta ut en ny Ford på nummerlappen.
Nåja, en sådan kan man säkert lura på någon som inte förstår bättre.

Nu är det hög tid att packa för morgondagen.
Whish me luck!