Började dagen med att åka till Skinnsberg bara för att upptäcka att de studerande lyste med sin frånvaro. Som tur var kom det en stackars ensam själ som ville vandra vidare i Excel-djungeln.
Under hela dagen har jag haft en konstig känsla i kroppen. Känslan sade mig att jag absolut inte ville springa något idag.
Trist känsla.
På eftermiddagen åkte jag hem till jobbet i Fagersta.
Fortfarande med den där känslan i kroppen.
Senast 16.30 var jag tvungen att hämta sonen, och jag väntade in i det längsta tills det nästan var försent.
Nä nu *%&/$ MÅSTE jag springa!
Sagt och gjort! jag släpade mig de 35 metrarna upp till gymmet för att stress-springa i en halvtimme.
Jag hann med 3 km och det kändes rätt ok. Inget tokspringande och nu kanske jag kan palla 8 km på lördag!
Ibland måste man tvinga sig själv, och även om det känns skit innan så känns det bra efteråt!
7 kommentarer:
Ju mer skit det känns före - desto bättre känns det efteråt. Från träning till kalla säljsamtal, om man nu håller på med sånt... :-)
Så om du känner dig för jäkla oinspirerad inför 8km på lördag - tänk på hur skönt det kommer bli efteråt. Det kan hjälpa. Lite.
Dessutom får man ju trycka på lite på lördag. TJOHO!
Bra att du tog det lugnt - det tjänar du på i längden tror jag.
Tack!
Jo det är alltid skönt efteråt. Men det är lite som Nix skrev på sin blogg:
Om man hamrar sig på handen i tjugo minuter med en hammare, då är det oxå skönt efteråt, när man slutar ;-)
Men det är klart jag ska springa på lördag! Tänkte ta ett pass utomhus så jag slippe det förbenade löpbandet...
Du kan ju fråga MGK om löpband ;)
Han har en liten historia från 23/12 ifjol som jag mer än gärna påminner honom om...
Nix: Silence I'll kill you!
Ja, jag ramlade av.... Slungades in i en motionscykel och bröt ett revben dagen innan julafton... Det var ingen höjdare....
Muhaahaha!
Jag skrattar inte, jag är bara nervöst lagd...
Muhahaha!
Silence, I'll kill you too! (tips för att uppskatta skämtet är att gå in på Youtube och titta på Achmed the dead terrorist. Hysteriskt kul!)
Skicka en kommentar